Goodbye
I skolan fick vi våra diplom, för avslutande av kurs på skolan. Elfride den 60-åriga damen i vår klass från tyskland var så söt, hon önskade att vi kunde stanna längre för att hon tyckte om att prata med oss på lektionerna. Hennes bästa replik i klassen var när Adrian bad henne att få tyst på oss när vi gjorde en prat-övning. "Can you please be so polite and shut up!" var vad hon sa, haha. Efter skolan gick jag, jona och Hemed till pizzahut och käkade buffee, men den var ingen höjdare.. När vi satt där såg jag Erich (den 51 åriga mannen som ser ut som 65 och är jobbih och har dålig andedräkt) då förbi med bestämda steg, och jag var säker på att han var på väg till samma ställe som jag: Living Coast.. Nej!! aja det var inte så farligt, jag träffade en spanska och en italienska som jag kunde umgås med där, typiskt att vi "hittade" varandra sista dagen, de var riktigt trevliga.
Living coast är som ett litet zoo med fåglar, pingviner och sälar. Det var trevligt att se. Detta var också sista aktiviteten med JP. Kommer sakna honom med, han var så rolig! han tyckte att det kändes som att jag hade varit längre i Torqquay än en månad eftersom jag hade hängt med på nästan alla aktiviteterna.
Fredagkväll!! Vårt Goodbye party som vi kämpat med att få folk till hela veckan, och vi lyckades få ihop en stor skara :)
Först träffades vi ett gäng vid Castle circus för att senare dra vidare till Icebar. Senare blev det Mambos där vi mötte ännu fler folk från skolan, bl a mina nyfunna vänner från Livingcoast. Efter mambos, blev det ytterligare ett ställe för några av oss. En mycket lyckad kväll!! men ush så hemskt det var i taxin hem, bredvid Jona och inte veta när vi ses nästa gång... behöver jag säga att jag grät?! Jag fick ett jättefint kort av Jona där hon skrivit ner några roliga minnen från vår tid mm, fick också en islänsk 100-peng. Jag vill verkligen besöka Jona och Island snart!
På lördag morgonen steg jag upp kl 6.00 för att förbereda mig och stänga väskan. Det gick! hehe. Hade bara hunnit sova 2,5 timmar. Det var så sött för både Bee och Stefan kom upp yrvakna för att säga hejdå. Bee såg så miserabel ut när Jag och Jan lämnade uppfarten i bilen mot stationen och de stod där och vinkade. Kommer inte att glömma hans ansiktsuttryck...