Memory
Mer än en vecka sedan jag kom hem från England nu, nio dagar för att vara exakt. Ush vad jag längtar tillbaka, längtan börjar lägga sig lite nu men förra veckan var jag tvungen att sätta på Notting Hill för att få tillbaka lite England-känsla. Okej det kanske inte var så konstigt för den filmen är väldigt bra, Spike är ju så skön haha! Men det är så många saker som man accoscierar med tiden i Torquay, all musik som man hörde, allt man åt, allt man gjorde mm...
Den ända nackdelen jag kan komma på med att resa ensam, utan någon kompis är när man kommer hem. Jag har inget problem med att vara ensam när man reser och sedan träffar man folk överallt så man inte känner sig ensam, men nu när jag är hemma igen är allt detta hela Torquay med allt vad det innebär bara ett minne. Det är ganska frustrerande att inte kunna träffa sina resekamrater över en fika eller vadsomhelst för att prata minnen, för det är bara dem som förstår hur det verkligan var! När jag har rest med kompisar till Österrike så har lixom resan fortsatt när man kommit hem genom att man pratar om den och påminner varandra om olika händelser. Jag är så rädd att jag kommer glömma, eftersom jag har ganska dåligt minne. Jag är väldigt glad att jag har bloggen där jag skrivit en del om Torquay.
Jag ska göra ett fotoalbum nu också, imorgon bär det av till väla och då ska jag framkalla kort, dock inte alla 579 objekt så nu måste jag bestämma vilka av dem jag ska ha med :P Jag har en regel när det gäller fotograferande på resor som jag har fått från våra Österrikeresor (som jag också ångrat vid flera tillfälle också) att man inte får sudda någon bild man tagit med kameran, inte hur ful den än är! Det är en kul regel förutom när den drabbar en själv som sagt...
Jag har hittat en till sång som är jättebra som jag också kopplar till Torquay, så himla bra är den!
Mr Brightside
Bee and Mee
Torquay replik: Hanna- Bee do you know if we have BBC??
fattar ni?