Stressad?!
Några exempel från senast:
1. Fel på tågtiden hem från Växjö.
2. När vi skulle ta oss till Alnarp och soppan i torsdags så hittade jag inte mina nycklar. Jag visste att jag hade haft dem tidigare på dagen. Jag vände upp och ner på rummet letade överallt och kännde igenom mina fickor, nycklarna var spårlöst borta. Tidspressen var ödestigern för det var inte bra att komma försent dit. Alltså blev det att jag fick skita i nycklarna och be Daniel att hålla öppet till rummet så vi skulle komma in igen på natten. MEN när jag går in på ICA märker jag att jag har nycklarna på mig! I kavajfickan! Har verkligen inget minne av att jag har stoppat ner nycklarna där och hade inte en tanke att känna där heller. Skrämmande...
3. Bägaren rann över igår. Jag kännde mig stressad hela dagen för det var en massa måsten jag var tvungen att fixa innan jag skulle ner till Lomma igen för att åka till Lund på kvällen. Det var tänkt att jag och Ida skulle ta bussen som gick klockan 17.30 från Lomma. Ack nä den hann jag inte med. Grattis till mig, bussarna går bara en gång i timmen. Den timmen jag fick över hade jag ändå stor nytta av och packade ihop grejer och bestämde vad jag skulle ha på mig. En timme senare står jag på bussstationen och väntar. Då börjar jag känna efter min mobil, inte i någon ficka inte i min väska, inte i mina fickor, kollar väskan igen, detta är inte sant! FAN!! vill jag skrika, men säger det tyst för mig själ istället för mitt irriterande kroppsspråk har redan sagt tillräckligt. Först tänker jag att jag banne mig får klara mig utan mobilen den kvällen, man klarade ju sig förr utan den. Men sen börjar jag fundera hur jag ska hitta till Johanna. Jag skulle ju får vägbeskrivning per telefon och jag hade ingen aning var jag skulle ta vägen. Inte kan man sina kompisars mobilnummer i huvudet heller. (Jag skulle inte komma ihåg det om de ens bara hade två siffror i sitt nummer..)
Jag ville vara på den säkra sidan så inte samma misstag som med nycklarna skulle ske igen så jag bad en dam som stod i busshållskuren att ringa mitt nummer för att se om jag hade mobilen på mig ändå. Ack nää det var helt tyst.. Det var bara att cykla hem igen. Och mycket riktigt, hemma var mobilen. Hur skulle jag lösa det här nu, maten i Lund började säkert bli färdig. jag kunde inte köra dit för vi skulle ju ut och festa och jag var tvungen att ha bilen i Alnarp nästa dag. I mitt stressade förvirrade tillstånd så tänkte jag att jag bussen kanske skulle vara sen så jag han med den ändå så jag sprang ut mot cyklen igen.. I dörren mötte jag christina som var på väg till stallet. Jag insåg att jag omöjligt skulle hinna med bussen för den måsta ha gått. Jag berättade tårögt min tragiska smått komiska historia för Christina och det slutade med att hon erbjöd sig att köra mig till Lund! Yayyy! Ibland undrar man hur allt som bara går åt helvete ändå löser sig på helt oväntade sätt. Att om jag inte i ett förvirrat tillståndsprungit ner för att jag inbillade mig att jag skulle hinna med bussen så hade jag ju aldrig stött på Christina. Märkligt, men det stärker bara teorin om att allt löser sig ytterligare. Jag hade sedan en toppenkväll med tjejerna och på nationen i Lund kan tilläggas!
4. Rummet is a mess igen.. Måste ta tag i det.
Jag måste ta det lite lugnare och få kontrollen över mig själv igen. Hålla ordning på rummet, hålla ordning på tider och datum, få koll på skolarbetet, sova mer, festa lite mindre, gosa med kaninerna mer, inte stressa.. Jag är väl medveten om att man inte hinner med allt och att man inte behöver vara på topp och göra allt perfekt heller. Varken jag eller det jag gör är perfekt men man vill ju ändå alltid göra sitt bästa, eller hur?!
Nää mina vänner, jag vet att det är fler än jag som går på för högt varv med för mycket av allt. Nu bestämmer vi att vi får ta det lite lugnare, med fest och jobb och sånt okej? Nästa helg ka jag planera så att det blir en riktigt avslappnande helg, med massa gos med ninerna och annat som är underbart lugnt :)
relax, take it eeaasy ;)