justodoit

Tillbaka till Ängelholm. Småstad. ICA Maxi. Om jag precis skulle ha kommit hem från en lång resa i ett fjärran land så kanske jag skulle tyckt det var trevligt att gå runt där en fredag tidig kväll. Men nu har jag inte det, jag har bara varit borta i lomma i några dagar så har inte hunnit längta hem direkt...

Alltså var det mest jobbigt att vistas på Maxi idag. Jag fick obehagliga rysningar över den typiska svenskheten och hur man själv smälter in så bra. Jag och mamma gick dit med riktning mot tacohyllan för inhandling av kvällens middag. Klassikern tacos, redan när jag gick genom slussarna in i affären hörde jag en mamma som skrek till sin dotter "Jag går och hämtar grejerna till tacosen". Så går man där inne på ICA, rad efter rad med hyllor med varor från olika märken och sort uppradade i perfektion. Hyllorna är placerade så att det är lätt att hålla koll på människorna runtomkring en. Eftersom halva Ängelholm befinner sig där inne en tidig fredagkväll och handlar till sin fredagstacos, lite smågodis och möjligen lite chips så krävs det bra med utsikt ut över folket som rör sig där inne. Det finns med största sannolikhet någon bekant, någon som man gärna undviker när man bara ska in och handla till tacosen och vill hem till tv-soffan..

Så där går man spanande vid varje hylla. Går omvägar för att slippa stöta på någon gammal arbetskamrat mellan hyllorna för lite meningslöst kallprat. Dock är det oudvikligt att inte prata med någon man känner för antingen så stöter man på den gamla arbetskamraten mellan nästa hyllor eller så kommer en man inte ens känner igen och säger att vi bodde på samma gata för 10 år sedan och man ska börja uppdatera varandra om vad som hänt sen dess, jag blir galen! Allt jag ville var att bara ha lite tacos!

Tacos blir det tillslut, efter att ha packat ner varorna i kassen och vandrat ut till bilen i ett grått och regnigt sverige kört hem, hackat och stekt, pratat politik inför söndagens val, tittat på idol och bara varit allmänt Svensson.

Vissa dagar är det precis så här man vill ha det, det typiska, det man känner sig trygg med. Andra dagar blir man bara galen på hur tråkiga alla är, man blir galen på sig själv för man är precis som alla andra tråkiga. Borde avsuta min krönika med några glädjeord om hur bra man ändå har det men pallar inte... Nää jag är inte bitter!