1825 dagar
Detta var första dagen vi fick lära känna Astrid. En go, mysig, kelig, social, klumpig och hur söt kanin som helst! När hon sprang lös i trädgården följde hon efter en var man gick. Hon älskade att bli klappad på pannan och tryckte sig mot handen. Vi hade hoppats att vi hade skaffat en kanin som skulle bli duktig på att hoppa men nää det var inget för Asse. Vi gav Astrids karriär en ärlig chans, men varje tävling slutade med att man lättare räknade vilka hinder hon klarat än vilka hinder hon rivit. Jag höll på att svimma första och enda gången hon gjorde ett felfritt lopp i Boarp. Hon tyckte ändå det var spännande att följa med och hon försökte alltid, trots sin osmidiga kropp och öronen som hängde och slängde framför ögonen.
Jag var ute med Astrid i koppel i trädgården en härlig sommardag. Vi hade uppe vår lilla minibassäng ca 40 cm hög. Helt plötsligt tar Asse ett jättesrång ner i poolen, ner i vattnet och simmar. Såg väldigt kul ut! Hon fick också sex underbara ungar tillsammans med Midgårdsolens Oden där vi har kvar fina Nikolaus Kopernikus, Koppe.
Idag är det den 10 Mars 2011, fem år sedan vi träffade vår lilla guldklimp. Exakt fem år senare har hon lämnat oss.. Mamma ringer mig 7.15 till Lomma och säger att Astrid håller på att dö. Hon hade tappat aptiten en aning de senaste dagarna och nu var hon försvagad och låg ner stilla. Hanna och Helene är också där, de tre står vid Astrids bur och ser henne ta sina sista andetag och jag i telefonen. Vi fyra som tillsammans hälsade på henne för fem år sedan säger nu hejdå till henne en sista gång. Nu är hon borta...
Älskar dig sweeite!
skriven
Nej!!
Nej!!
R.I.P!!