Tomt

Astrid fick en fin begravning. Jag och Hanna körde ner till stället där våra andra kaniner ligger begravda och hittade ett ställe intill där Asse kunde vara. Vi gjorde ett hjärta av kottar och gjorde en blomsterbukett av växterna vi hittade, lite visset och barr med det blev vackert! Vi höll en tyst minut, pratade om fina minnen och grät en skvätt.. Söta lilla Asse, som vi saknar dig!

Imorse när jag skulle mata kaninerna skar jag två stora morötter i sex bitar som vanligt. Det var inte förrän jag var ute hos kaninerna som jag kom på att jag numera bara behöver fem bitar. Jag rastade ninerna i rastgårdarna, en stod tom. De har vårkänslor och Kungen såg till att han gäng rymde två gånger. Jag var nere i källaren när mamma skrek att det var massa kaniner hon inte kände igen i trädgården, pappa tillade att där var en vildkanin också. Då fick jag eld i baken, jag tänkte att mamma nog bara var förvirrad och inte kände igen kaninerna som var på rymmen men hade högre tankar om pappa att han faktiskt skulle känna igen Kungen. Men ack nää, båda mamsen och pappsen var förvirrade. Hur kul skulle det inte sett ut om trädgården invaderades av massa tamkaniner som inte var våra + vildkanin! Dom har inget logiskt tänkande mina kära päron hehe..

Ninerna fick städat till sig och nu ekar Asses bur tom. Snart ska Betty få flytta in i hennes del också. Härligt i alla fall att man kan vara ute nu utan att behöva gå in och värma sig med jämna mellanrum, kändes ovant.

Kommentera här: