justodoit

Åh där var skolan igång och i full fart. Klara färdig gå! Hanna ligger i täten, hon springer, rundar hörnan, halkar men hasar sig snabbt upp igen och fortsätter fast med stappligare och tröttare steg men fortsätter att öka takten igen för det är ju så härligt på vägen. Men det är lätt att missa grejer också när det går fort. Till exempel igår kväll så packade jag en liten specialväska som jag skulle ha med mig till pojken så att jag sedan kunde göra mig iordning för att snabbt och enkelt åka direkt ner till Alnarp på morgonen. Nu var det bara det att jag glömde den smarta lilla väskan hemma med hela min necessär i! Ytterst klantigt. Därmed blev det en väldigt lidande morgon med att åka en extra sväng inom Ängelholm från Helsingborg och sen ner till Alnarp, necessären vill jag inte vara utan. Men det gick ändå. Jag klarade mig igenom dagen, ritade ett helt förslag till en trädgård och gick på styrelsemöte. Det var så himla skönt kvällsväder så jag och Sofia tog en härlig promenad till stranden och gick längs med den i skymmningen. Riktigt härligt. Fast nu är man en slagen artist såklart.

 

Det är egentligen inte så bra och flänga så mycket som jag gör. Jag känner det i mig. Jag brukar sova i tre sängar och jag vet knappt i vilken av dem jag sover mest eller minst i. I och med min kära pojkvän har mitt dubbelliv blivit lite av ett trippelliv. Ännu fler gobitar att hämta ut, och jag vill ha del av allt. Men faktan är att jag bara har ett liv, och det är den tiden jag får disponera så gott det går. För att fast jag egentligen vet att jag kanske borde få en fastare tillvaro så vill jag inte. Jag har det bra! Bara det att ibland blir min hjärna lidande av det, förvirrad och trött. Bara jag inser för mig sjäv att jag är bara jag, jag kan inte gå in för allt till max överallt det går bara inte, det är inte förbjudet att missa saker och det är inte förbjudet att ibland inte göra någonting.