Jag hade först en väldans tur när jag skulle ta bussen från Åkarp till Lund. när jag var 50 meter från bussstationen såg jag bussen komma så sprang dit (med min onda tå) och hann ta bussen direkt. I lägenheten så kollade jag när tågen gick till ängelholm och tåget som gick 16.22 skulle passa bra. Så jag packade väskorna och gick ner i ganska rask takt till stationen (med min onda fot ni har väl inte glömt?) Väl där ser jag att tiden är knapp till tåget går så jag skyndar mig och ställer mig i biljettkön. Han framför mig tog en väldans tid på sig att få fram biljetten. Sen var det min tur, stoppade i skånekortet och fick biljetten direkt. Kollade på tavlan för att se vilket spår tåget var på, sen var det till att skynda sig.
Det kom en strid ström av människor, som säkert kom från mitt tåg i gången. Jag fick sicksacka mig förbi, upp för trappan, knuffa försiktigt till några att komma fram, vill ju inte skada någon. Trycka mig mellan människor, äntligen på perongen, ser tåget, springer med all packning fram, den ger ifrån sig ett pip och bara en halvmeter ifrån dörröppningen så stängs dörrarna!!! de går inte öppna igen och tåget åker iväg...
Typsikt, det blir till att vänta en halvtimme på nästa tåg. Så jag satte mig på en bänk och käka en banan. Jag började rota efter mobilen i väskan, den kan alltid underhålla en när man väntar. men hitta den inte! FAN, måste ha glömt den i lägenheten. Jag som hade vsrit noga med att ta med laddaren till den, men inte dubbelkollat om själva mobilen var med, så typiskt mig! Där blev jag riktigt sur, eftersom det vara bara förra veckan jag var mobillös, den gången för att jag hade glömt laddaren. Jag övervägde att gå tillbaka, men min onda fot gjoder det typ omöjligt.
Nästa tåg var ett mjölkatåg alltså sånt som stannar på varenda ställe. Som tur fick jag en sittplats i det trånga tåget. Vi kom till helsingborg, där fick vi ett meddelande att tåget till Ängelholm hade blivit inställt! Nästa tåg till Ä-holm gick om en halvtimme... Jag frågade hon som jag satt bredvid i tåget om jag fick låna hennes mobil för jag hade glömt min. Men av alla människor i dagens samhälle så fick jag till svar att hon var en av dem som inte ägde någon mobil!! nästan skrattretande, så jag fick gå upp till Knutan och lägga i en tia i en telefonautomat. har aldrig pratat i en sån förr. Där ringde jag hem, så någon kunde komma och hämta mig på stationen när jag väl kom fram.
Sen köpte jag en påse Maltesers på pressbyron och tryckte i mig i ren tröstätning för jag tyckte synd om mig själv. Ner och vänta på perrongen, två minuter innan avgång så byttes det spår på tåget så det vara at ta sitt pick och pack och vandra till nästa perrong. SEN var jag på tåget hem, också ett mjölkatåg och var framme vid 18.30.
Så tänkter man att OM man skulle packat sina saker lite fortare, eller vandrat ner till stan lite fortare, eller ställt sig i andra biljettkön, eller sicksackat sig fram bättre, så man tjänat in den sekund som jag missade första tåget med så skulle jag varit hemma vid lite över 17 istället. men som sagt, allt tar ut sig. Jag tror ala får sin dos av tur och otur, man kan inte ha flyt alltid, men jag hoppas att detta var maxat ofly så jag slipper sånt här på ett tag framöver.
Hoppas ni orkade att läsa! //Hanna
